Kollegorna på EdetHus brukade driva med Kurt Persson och Jan-Erik Fredriksson – först jobbar de ihop hela dagarna som målare, sedan åker de iväg tillsammans på bilevenemang på helgerna och semestrar med sina familjer på somrarna. Både Kurt och Jan-Erik skrattar när det kommer på tal, men konstaterar samtidigt att de är väldigt tacksamma över sin vänskap.

– Vi har kunnat prata om allt, och det har varit väldigt viktigt. Att vi  jobbat ihop har bara varit en fördel – vi kommer ju så bra överens, säger Kurt och tittar på Jan-Erik, som nickar instämmande.

De träffades 1985 på Eidar, där de båda jobbade som målare. De upptäckte att de hade ett stort gemensamt intresse för motorsport, och det blev liksom den röda tråden dem emellan, menar Jan-Erik. Därefter hamnade de på lite olika håll, men när Kurt jobbade på Leifab och de behövde en målare till, ringde Kurt sin gamla kollega som då var arbetsledare på Kumlins Måleri i Trollhättan.  Och på den vägen är det. De blev arbetskamrater igen, och tycker att EdetHus varit en väldigt bra arbetsplats för dem båda.

– Vi fick eget ansvar och kunde lägga upp vårt jobb själva, planera och göra beställningar. Det har visserligen varit fullt upp och mycket pusslande mellan olika måleriuppdrag, men samtidigt en stor frihet och det betyder mycket, säger Jan-Erik.

– Ja, och det har alltid varit roligt att gå till jobbet, fyller Kurt i.

Vid årsskiftet gick Jan-Erik i pension, något han egentligen tänkt göra ett år tidigare. Det kändes märkligt att sluta, fast samtidigt skönt. Det blev som ett annat liv, menar han. Men sysslolös är han verkligen inte:

–  Min fru jobbar fortfarande, men vi har flera barnbarn och huset som behöver grejas med. Dessutom är jag ordförande i bygdegårdsföreningen i Upphärad, och vi är en arbetsgrupp där som hjälper till med allt möjligt. Det är väldigt roligt med en levande bygdegård, och vi har många aktiviteter.  Jag är också med i en ukulele-grupp som åker runt och spelar.

Kurt har fortfarande några år kvar till sin pension, och även om han trivs väldigt bra med sitt arbete konstaterar han att kroppen slits i målaryrket – särskilt i nacke och axlar. Någon fast ersättare för Jan-Erik har det inte blivit ännu, men Kurt tar in extrahjälp när det behövs. När det väl är dags att sluta kommer inte heller han att ha några sysselsättningsproblem. Familjen med barn och barnbarn, hus, bilträffar och rallyn… och musiken, förstås. I våras var han och Jan-Erik med respektive och såg Mamma Mia. I höst är det dags för Arvingarna på Kajskjul 8 i Göteborg, liksom konsert med Tomas Ledin i Stockholm.

– Vi umgås ju precis som vanligt på fritiden och hittar på saker ihop. Även våra barn har kontakt med varandra, de är i ungefär samma ålder. Och om vi inte tröttnat på varandra under alla dessa år lär vi nog aldrig göra det!