När argentinska  konstnären Graciela Gonçalves Da Silva tappar bort sina nycklar eller råkar ut för något annat av vardagens små missöden, brukar hon föreställa sig att något mystiskt och märkligt hänt med hennes nycklar. Som att ett litet, litet djur kanske burit iväg med nycklarna och lagt dem någon annanstans.

– Jag älskar att tänka ut sådana där lustiga förklaringar. På något vis hjälper det mig i vardagen, och utan min fantasi skulle jag vara helt ”lost”, säger hon och skrattar.

Kanske är det just därför hon blev alldeles speciellt glad när hon fick uppdraget att illustrera den ukrainska folksagan ”Sagan om vanten” på en av EdetHus fastigheter. Just den berättelsen handlar om en pojke som ska samla ved i skogen, och tappar sin vante. Medan han letar efter den, bosätter sig olika djur i vanten för att få värme. En mus, en igelkott, en uggla, en räv… till och med en björn klämmer sig in. Men när en liten frusen syrsa försöker ta sig in, spricker vanten. När pojken väl hittar vanten, är det bara trasor kvar. På Gracielas väggmålning slingrar sig vantens trådar hit och dit, bland några av de djur som finns med i sagan.

– Pojken får ju aldrig veta att det varit en massa djur inne i hans vante. Det roliga är att en av kvällarna när jag stod här på Molinsgatan och målade, kom just en igelkott och nosade på mina färgburkar. Det kändes lite magiskt, med tanke på att det är en igelkott med på väggmålningen. Jag tror vi behöver öppna ögonen mer för vardagens små mirakel, men ofta är vi alldeles för stressade och upptagna för att se dem, säger Graciela.

För fem år sedan kunde Graciela Gonçalves Da Silva säga upp sig från sitt jobb i Buenos Aires och försörja sig på sitt konstnärsskap. Hon har gjort enorma muralmålningar på höghus, liksom på mindre väggar och murar världen över – för några år sedan gjorde hon till exempel en väggmålning i Hammarkullen. Motiven är ofta människoliknande figurer, där såväl ras, ålder som kön är väldigt otydligt.

– Jag vill inte servera några färdiga uppfattningar, utan väcka betraktarens fantasi. Jag tycker det är jätteroligt att höra vad människor tycker och tänker om figurerna, de kan verkligen föreställa sig lustiga grejer även om jag tänkt något helt annat. Det triggar min fantasi ännu mer!

Ofta kan Graciela prata med åskådarna när hon målar, för de flesta kan engelska. Men ibland, som när hon till exempel var i Kina, gick det inte att kommunicera språkligt över huvudtaget.

– Fast det fantastiska är ju att folk kan visa med en nick, ett leende eller ett annat ansiktsuttryck vad de tycker, och då kan man uppleva en ordlös kommunikation, kanske även få bekräftat att de uppfattar vad jag själv tänkt med målningen. Vi människor matas ju ständigt med idéer om att vi är så olika och inte kan komma överens eller förstå varandra, men det är ju inte sant.

Under de dagar hon målade på Molinsgatan kom många Edet-bor fram och ville både se och prata om det Graciela målade.

– I ett litet samhälle blir ju en sådan här grej mycket större än i en storstad där man är van vid att det ständigt händer en massa saker. Jag har bara mött positiva reaktioner, värme och nyfikenhet här i Lilla Edet, och det gör mig verkligen glad!

(Alla foton: Bengt Larsson, Lilla Edet)

Nedan: Graciela Gonçalves Da Silva/”Animalitoland” och hennes väggmålning på Molinsgatan 11.)

(Nedan: Väggmålning på Erngrenska villan vid Fuxernaskolans skolgård, med motiv utifrån teckningar och bilder som främst barn i kommunen skickat in som förslag. Konstnär: Tim Timmey)

(Nedan: Vänersborgskonstnären #nitton99 målade väggen vid Anytime Fitness gym på Göteborgsvägen)

(Nedan: Gaveln på Gösta Ericsson-huset fick motiv från Rödluvan och vargen, målat av konstnären Paulina ”Ares” Johansson)